Idag för 250 år sedan: 14 juli 1766

Oklart om censurens framtid.

Förhandsgranskningen eventuellt kvar trots tryckfrihetsreform

Från Tredje utskottet. Riksdagens tryckfrihetsutskott röstade den 21 april i år för förhandscensurens fullständiga avskaffande. Det formella beslutet om tryckfrihetsförordningens utformning fattas visserligen av Stora deputationen och måste godkännas av de fyra stånden. Detta beslut har väntats först till hösten, men i och med utskottets ställningstagande var frågan ändå att betrakta som avgjord. Men som Frittord250 tidigare kunnat rapportera har ärendet tagit en oväntad vändning sedan april och det är långtifrån säkert att censorsämbetet verkligen kommer att avskaffas.

I mitten av maj presenterade en mer konservativ falang under ledning av ordförande Gustaf Reuterholm ett motförslag i Tredje utskottet som innebar att censuren ska vara kvar men under ett mer begränsat mandat. Trots fortsatta diskussioner har man inte kunnat enas i ett kompromissförslag och vid dagens sammanträde stod det klart att utskottet avser att lämna fram två konkurrerande förslag till Stora deputationen, som därmed får ett mer avgörande inflytande än som tidigare avsetts.

Den konservativa falangen har ansett det särskilt vanskligt att avskaffa förhandskontrollen i teologiska ämnen, men det är oklart om man menar att censuren ska begränsas till detta område. En del repliker under dagens diskussioner antyder att somliga ledamöter vill ha kvar en mer långtgående övervakning. Prosten Anders Forssenius från Skara invände exempelvis mot förslaget att censorn endast ska få göra strykningar men inte ändringar eller tillägg i granskade manuskript. Forssenius menade att censorn måste kunna göra tillägg när det är nödvändigt för kontexten och nämnde som exempel rimmad vers.

Frågan om censurens bevarande och omfattning är naturligtvis av största vikt för tryckfrihetsförordningens utformning. Med de föreslagna begränsningarna är risken stor att detta bara blir en av många papperskonstruktioner utan verklig substans. För tio år sedan gjorde dåvarande premiärministern Anders Johan von Höpken ett storstilat utspel om vikten av frihet i tryck. Senare erfarenheter har visat att vad han avsåg var att hans eget hattparti ska ha friheten att sprida politisk propaganda medan oppositionen hela tiden har tvingats bedriva sin opinionsbildning under kärva och osäkra förhållanden. Vi har under lång tid kunnat se liknande exempel på godtycke och oklara regler i exempelvis Preussen och Storbritannien. Många har hoppats att den svenska förordningen en gång för alla ska skapa klarhet i lagstiftningen, men detta ter sig nu alltså allt mer osäkert. I tryckfrihetslägret uttrycks särskild oro över att Anders Chydenius uteslutits ur prästeståndet och inte längre deltar i tryckfrihetsutskottets arbete. Reformivrarna har därmed förlorat en av sina tydligaste och mest konsekventa röster.

Det som skulle ha varit dagens stora diskussionspunkt i Tredje utskottet kom för övrigt aldrig upp till behandling. I Chydenius’ frånvaro hade borgmästaren Leonard De la Rose från Skanör åtagit sig att göra kompletteringar till några ofärdiga äldre utkast till förordningstexten. På grund av stor arbetsbörda så här i riksdagens slutskede hade han dock inte haft tid att utföra detta arbete. Förhoppningen är att ett förslag i stället ska kunna presenteras vid utskottets nästa sammanträde om några dagar.