Frihetens intåg

Idag för 250 år sedan: 2 december 1766

SVERIGE HAR FÅTT EN TRYCKFRIHETSFÖRORDNING!

Som första land i världen har Sverige fått en lagstadgad tryckfrihet. Efter mer än ett års förberedelser och långdragna diskussioner inom riksdagen har den nya förordningen idag vunnit laga kraft genom att undertecknas av kung Adolf Fredrik. Det som sker härnäst är att lagen ska tryckas och kungöras i alla rikets kyrkor så att innehållet blir känt av alla och envar.

Kampen för att ro denna reform i land har varit bitvis hård och i slutändan antogs förordningen enbart av de tre ofrälse stånden. Under omröstningarna i september och oktober vägrade adeln att ge sitt bifall med hänvisning till den omfattande handlingsoffentlighet som medges i den nya lagen. Hädanefter kommer medborgarna nämligen att få tillgång till protokoll och andra handlingar från domstolar, myndigheter, riksdag och regering. Den frihet som länge sagts prägla det svenska statsskicket kommer därmed att gå in i en helt ny fas. Ingenstans i Europa medges en sådan omfattande insyn i centrala statshandlingar som nu blir möjlig i Sverige.

Frittord250 har talat med några av de nyckelpersoner som arbetat fram lagen. Komministern Anders Chydenius var, som vi tidigare rapporterat, en drivande kraft i tryckfrihetsutskottets arbete tills han plötsligt kastades ut ur prästeståndet under den gångna sommaren. Han har alltså inte medverkat i slutredigeringen av lagtexten, men känner sig ändå i hög grad delaktig i slutresultatet.

– Min influens på de största och mest upplysta ledamöterna var ganska ringa, säger Chydenius. Jag vände mg därför till deputerade av borgar- och bondestånden och förmådde dem att göra gemensam sak med mig.

Tilas
Bergsrådet och riksdagsmannen (M) Daniel Tilas.

Riksdagsmannen Daniel Tilas från adelsståndet tonar dock ner Chydenius’ roll. Han minns bara det långa förslag som författats av bokcensor Niklas von Oelreich och tryckfrihetsutskottets ordförande Gustaf Reuterholm. När deras förslag behandlades i augusti underkändes det av Stora deputationen, som själv fick ta över arbetet.

– Det betänkande som lades fram var långt och osmakligt. Uppläsningen tråkade ut åhörarna så till den grad att alltsammans kasserades och fick skrivas om, säger Tilas.

Frågan har förberetts under lång tid och sanningen är väl den att den nu utarbetade lagen knappast kan tillskrivas en eller ens några få personer. Det förefaller också som om inställningen till tryckfriheten inte är så mycket partiskiljande som beroende på ståndstillhörighet. Både bland hattar och mössor har det funnits många skeptiker. Entusiasmen har varit störst bland borgare och bönder med ett visst delat bifall från prästeståndet. Adelns inställning har däremot varit huvudsakligen negativ.

Nordencrantz
Riksdagsmannen (M) och förra kommerserådet Anders Nordencrantz.

Det första förslaget att avskaffa förhandscensuren lades av Henning Adolf Gyllenborg i slutet av riksdagen 1739. Sedan dess har flitiga skriftställare som Anders Nordencrantz och Johan Fredrik Kryger envist hållit liv i frågan. Den alltför tidigt avlidne Peter Forsskål vann ryktbarhet i vissa kretsar för sin skrift Tankar om borgerliga friheten från 1759. Han vägrade envist att böja sig för Kanslikollegiums hotelser och även om hans pamflett faktiskt förbjöds visade hans handling hur tandlös den svenska censuren var när den sattes under press. Bidragande till detta har inte minst varit vår censor Niklas von Oelreich, som nu får börja se sig om efter nytt arbete. Under årens lopp har han genom att se mellan fingrarna i sin tjänsteutövning låtit allt mer vågade skrifter se dagens ljus.

Redan vid förra riksdagen 1760–1762 arbetade ett tryckfrihetsutskott, som aldrig hann avsluta sitt arbete. Då lades många olika förslag på bordet och vi ska inte glömma de insatser som gjordes av rikshistoriografen Anders Schönberg med flera. De förslag som då var under diskussion var inte lika långtgående som den nu antagna förordningen, men det var ett nödvändigt förarbete för att ge frågan den allsidiga belysning och genomtänkta bearbetning som den nu har fått. Sett i det ljuset var det förmodligen lyckosamt att frågan inte hann få sin lösning vid förra riksdagen. Troligen hade vi då idag suttit med en mindre tillfredsställande lösning på halsen. Till exempel var det nog lyckligt att frågan om handlingsoffentlighet, som möttes med stort motstånd när den ursprungligen väcktes, hann mogna mellan riksdagarna.

Vad innehåller då den nya lagen rent konkret?

Efter att ha läst igenom den nya lagen kan Frittord250 konstatera att lagstiftarna gjort vad de kunnat för att undvika den sorts godtyckliga tryckfrihet som ännu är gällande i Storbritannien. Där kan varken författare eller boktryckare någonsin vara säkra på var gränserna för det tillåtna egentligen går. Åtal väcks ofta i efterhand, även mot skrifter som kan anses ligga långt inom säkerhetsmarginalen. I det avseendet kan till och med det franska systemet vara att föredra. Där förekommer visserligen sträng censur, men en skrift som en gång godkänts går fri från alla åtal.

De tre inledande paragraferna av vår nya tryckfrihetsförordning definierar klart och tydligt undantagen. De faller under fyra områden: hädelse, uppror, ärekränkning och osedlighet. Men även om någon skrift skulle bryta mot någon av dessa begränsningar är straffen förhållandevis återhållsamma. Det förvånar ingen att maningar till uppror kan beläggas med dödsstraff, men i de övriga fallen stannar straffet vid böter på den för all del inte obetydliga summan 300 daler silvermynt.

En viktig skillnad mot tidigare lagstiftning är att ansvaret för det tryckta i princip stannar på författaren. En boktryckare ska inte längre behöva dela det rättsliga ansvaret om han kan namnge upphovsmannen. Om författaren önskar vara anonym lämnar han en förseglad försäkran hos boktryckaren som denne kan välja att offentliggöra eller inte. Om han väljer det senare tar tryckaren själv på sig ansvaret för utgivningen.

Viktigare än undantagen är dock det som sägs i den femte paragrafen: de ämnen som inte uttryckligen har undantagits i lagen kan under inga omständigheter vara grund för åtal. En sådan juridisk exklusivitetsprincip känns ny och fräsch och pekar onekligen framåt i svenskt rättstänkande.

Sofia Magdalenas intåg i Stockholm den 4 november.
Sofia Magdalenas intåg i Stockholm den 4 november.

Riksdagen anmodan redan den 15 oktober kungen att bekräfta tryckfrihetsförordningen med sin signatur. Att undertecknandet dragit ut på tiden beror på att kungen varit upptagen med kronprinsens bröllop. Kronprins Gustavs och prinsessan Sofia Magdalenas bröllop firades som bekant i stor stil förra månaden och denna akt har sedan följts av en lång rad fester. Kronprinsessan gjorde sitt intåg i Stockholm den 4 november, men det frihetens intåg som nu skett i hela riket förtjänar att firas med ännu större fanfarer.

Jonas Nordin

Other posts

Leave a Reply